Hej Piotr, vem är du?
Hej! Mitt namn är Piotr Suchecki och jag går mitt första år på UWC Red Cross Nordic i Flekke, Norge. Jag är 17 år gammal och föddes i Wroclaw, Polen, men flyttade till Göteborg som 9-åring. Några av mina favoritsaker är att äta god mat, resa, och träffa mina kompisar.

I Göteborg gick jag på en internationell skola (ISGR) där jag utvecklade en stor del av min identitet – min internationalitet. Att vara omgiven av människor från olika kulturer och bakgrunder, och att ha intressanta samtal med dem, är något jag verkligen uppskattar. Det är en av många anledningar till varför jag sökte till UWC. Jag hade också hört om UWC via vänner som gick på skolan i Singapore, men det var inte förrän en nuvarande andraårselev på RCN kom till vår skola och berättade om sin upplevelse som jag bestämde mig för att söka. Jag måste erkänna att jag var rätt nervös när jag skrev min ansökan, men ju mer jag läste och gjorde research om UWC:s mission desto mer kände jag en anknytning till rörelsen, så jag bestämde mig för att gå vidare i processen och faktiskt skicka in min ansökan.

Såhär i efterhand var det ett fantastiskt val. Det är fantastiskt att vara en del av UWC-rörelsen och att kunna utföra mina studier på ett så speciellt och intressant sätt. Jag kan inte föreställa mig att vara någon annanstans än här.

Kan du berätta lite om din UWC-skola?
UWCRCN ligger vid Dalsfjorden i Fjaler, precis vid kusten längs västra Norge. Campus är ganska stort och uppdelat i två delar. Själva skolan, alltså de akademiska byggnaderna – inklusive matsalen – ligger ungefär 5 minuter från studentbyn, där vi bor. Studentbyn består av fem olika hus som alla är döpta efter de Nordiska länderna. Varje hus har ungefär 40 elever, och varje elev bor med fyra andra rumskamrater. Det låter kanske ganska intensivt, men jag upplever att det faktiskt är ganska mysigt: det blir liksom som en liten familj –man är alltid omgiven av vänner. Jag (som svensk och polack) bor tillsammans med rumskamrater från El Salvador, Tibet/Indien, Norge, och Burkina Faso.

Förutom alla fantastiska människor tycker jag att naturen runt campus är helt fantastisk. Jag älskar att kunna se ut över vattnet i viken varje dag när jag går till mina lektioner – skogen och bergen runt omkring oss känns också så overkliga. Det känns verkligen som att jag bor i en vacker tavla.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Jag vaknar runt 07:20, byter om och gör mig redo för dagen. 07:45 brukar jag och mina vänner gå till matsalen för frukost, som serveras mellan 07:00–08:10.

Våra lektioner börjar 08:15 och är antingen 50 eller 100 minuter långa. Efter första lektionen har vi en fikapaus, mellan 09:55-10:10, och då brukar jag ta en kaffe och snacka med mina kompisar. Sen har vi lektioner fram till lunch, som serveras från 11:40 till 12:30, följt av en lunchrast. Mina nästa lektioner börjar antingen 13:20 eller 15:00, beroende på vilken dag det är.

Efter skolan engagerar jag mig i olika klubbar och fritidsaktiviteter på campus. Jag är en del av LEAF, som är en miljögrupp som jobbar med hållbarhetsfrågor både på campus och i det lokala communityt. Jag är också en del av MUN, alltså FN-rollspel, dans, och Amnesty International, där vi jobbar med frågor rörande mänskliga rättigheter. Utöver mina klubbar och aktiviteter brukar jag hänga med mina kompisar eller plugga på biblioteket tills middag. Middag serveras 17:40 till 19:00 och sen brukar jag chilla med mina kompisar, plugga om jag har något som behöver göras, eller laga mat (vi har kök i våra studenthus).

På helgerna brukar jag ta sovmorgon – jag sover länge, till 11 eller 12 – och tur för mig har vi brunch till kl. 13:00 på helgerna. Under helgerna gillar jag att koppla av, gå på promenader, och hänga med mina kompisar.

Vad tycker du är den största skillnaden mellan UWC och en svensk gymnasieskola?
Jag gick på en internationell skola i Göteborg innan jag började på UWC, så jag är van vid vissa aspekter av UWC – typ språket och så. Men för många som studerar på svenska gymnasieskolor tror jag att skillnaden kan vara ganska radikal – här får man bo och studera med så många människor från olika bakgrunder och med berättelser som helt skiljer sig från dina egna. En stor skillnad för mig är också hur mycket jag kan och är villig att socialisera – när jag vill vara det kan jag alltid vara omringad av andra människor. Det kan vara ganska överväldigande, men jag tror jag har hittat en ganska god balans i det nu, såhär två månader in. Och det är ju det jag älskar mest med RCN egentligen – människorna, konversationerna och samarbetet oss emellan. Det känns väldigt fint.

Vem tycker du borde söka till UWC?
Personer som vill komma utanför sin egen comfort zone, lära sig mer om världen och sig själva, utmana sig själva, och skapa minnen för livet. UWC är verkligen en plats för lärande och kunskapsdelande i så många olika aspekter och kontexter, vare sig socialt, kulturellt, eller akademiskt. UWC är också en bra plats att växa på – att knyta an till dina egna värden, utveckla dina kommunikations- och tidsplaneringsförmågor, och så vidare. Det är en bra plats att bli mer självständig på.

Har du några tips till de som funderar på att söka till UWC?
Ansökningsprocessen var en berikande process i sig. Mitt största medskick är egentligen att vara dig själv. Det låter kanske lite klyschigt, men det är verkligen sant. Analysera och lär känna dig själv innan du söker. Vad brinner du för? Vad är det egentligen med UWC som lockar allra mest? Tänk över dessa frågor noga så att du kan förmedla de när det väl är dags. Ett annat medskick är också att inte tvivla på dig själv och dina förmågor, eller att stressa över tidigare erfarenheter – oavsett om det handlar om fritidsaktiviteter eller studier. Att vilja göra skillnad i världen är verkligen all motivation du behöver.

---

Låter UWC som något för dig? Läs mer om upplevelsen här.
Ansökan för UWC-studier åren 2024–2026 är öppen till och med den 15 december 2023. Länk till ansökningsportalen.